Smaskande gäss i virvlande snö

En del dagar följer inte spåret, de spårar ur direkt. Och nu hade vi förmånen att få uppleva en sån igen. - Den är faktiskt inte riktigt slut, så än kan det hända saker.

Jag följer alltid exakt samma rutin på morgnarna, det gör både djuren och mig trygga. När händelse ett har inträffat så följer alltid händelse två direkt efter, ett tryggt och säkert schema.
Jag brukar göra så här:
Ta på mig skor, därefter jacka. Fylla upp vatten i hönshink och gå till hönshus. Öppna dörr, fylla upp hönsmat i annan hink och träda in i hönshuset. De vet precis vad som kommer hända härnäst, jag hör hur snattret och kacklet därinne stiger när jag tar i handtaget.
Schasa ut ankorna och se dem tulta i väg mot andra ladugården, mata hönsen, besikta ägglagret och ge mig iväg följande spåret av fjorton små simfotsförsedda hjulben.

Vid andra ladugården står redan ankgruppen och stampar. Vatten fylls upp, foder läggs fram. Ankorna och gässen har sin mat tillsammans för höns står inte ut med ankors bordsskick, så det går inte för sig att de äter tillsammans. Ankorna och jag konstaterar att det snöar, men ankorna bryr sig inte om sånt. Det finns inget dåligt ankväder, bara väder med vatten på marken och väder utan vatten på marken. Ankor är nästan alltid nöjda med sin lilla situation.
Då är det dags för självaste höjdpunkten på morgonen -gåssläppet.

Man öppnar vanligtvis dörren, helt enkelt, och gåsen och hans familj paraderar ut under trumpetfanfarer.
I dag trädde tre av fyra gäss ut, helt utan fanfar under missnöjd tystnad.
Det verkade förefinnas någon typ av problem i paradiset. När jag tittar efter i gåshemmet står där en tacka med två lamm. Hon är inflyttad efter som hennes dåliga familjeplaneringsförmåga har skänkt henne dessa två barn mitt under snöstormen. Hon trivs inte riktigt utan alla sina systrar och har därför valt att forcera sin grind och ställa till det rejält i ladugården. Nu iakttar hon och hennes avkomma mig (med all rätt) på ett rätt avvaktande sätt.

Var är då Maud? Var håller den fjärde gåsen hus? Ett svagt litet "tut" leder mig på rätt väg. Skrämd av den inbrytande tackan har hon flytt upp på foderbordet och därifrån dumpit ner hos smågrisarna. Där står hon och ser rätt dum ut. Smågrisarna står skälvande i ett hörn och förefaller paralyserade av skräck. De vet mycket väl vad en ilsken gåsnäbb kan göra med skinkor och trynen om man inte passar sig. Men Maud är inte arg, hon är bekymrad och ser ingen väg ut, "tut" säger hon igen och jag går och hämtar husse för kaoset ingår inte i mitt vanliga morgonprogram och jag börjar därför känna mig förvirrad.

Allt ställs tillrätta, i vindbyarna hörs brottstycken av ankornas samtal där de vandrar omkring i snön och rotar efter den vår de inte verkar sakna.

Vid tvåtiden får vi besök vid huset. Gässen kommer marscherande till ytterdörren i samlad klunga och det är mig de vill tala med. Jag går ut på trappan för att möta dem och lyssna till deras framställan. (-Roligt med gäss, när det är kallt ute blir de röda om näbben, precis som jag.)
"Nu är maten slut igen" säger Tut. "Ankorna äter oss ur huset, baljan är redan tom".  Gässen ser uppfordrande på mig. Tut väser lite för att understryka allvaret i flockens situation.
"Jag ska se vad jag kan göra" svarar jag och går in och hämtar skålen med pannkakssmet som blev över från frukost.
Pannkakssmet är, efter katternas mjölk, nog det godaste gässen vet och att se dem äta den är en syn för gudar. Snattrande och småtutande av förtjusning sänker de näbbarna i skålen och bubblandet övergår i ett klapprande smaskande när näbbarna åter vänds upp mot skyn och den gudomliga smeten sväljs ner. Pannkakssmeten rinner utefter deras kinder och krås. Jag iakttar dem en stund och tar sen med den tomma skålen in.

Härliga djur, gäss. Kan verkligen rekommendera dem.

/Starbäck

Höns och kycklingar

Alla som har och har haft höns säger att det är så trevligt och nu har vi sedan 1,5 år också höns. Det är som alla säger – helt fantastiskt!

Här har vi satt sittpinnen lite närma väggen, men det är ju hönorna ni ska titta på ;)

De är så sociala, vackra och hemtrevliga. Sedan till på köpet får man goda ägg av dem och under sommaren, ibland, levererar de även små underbara ulltussar  som man ser helt att plötsligt en dag när de sticker ut sina fjuniga små huvuden mellan fjädrarna på hönan.

Dessa sockersöta ulltussar föddes under Agda i stallet i somras.

Vi hade hästar de först åren här i Ödevata. Äldsta dottern flyttade hemifrån och den mellersta tappade intresset och efter ett par år där jag ensam hade hand om hästarna, förutom att jag hade hjälp med staket och hö- hämtning mm, så bestämde vi att inte ha dessa godingar mer. Lindis lämnades tillbaka och Pegasus såldes till Öland. Vi sparade en hel del pengar och massor av tid. Så tänkte vi att nästa djur vi skaffar önskar vi få någon ting tillbaka från. Mat eller pengar och inte bara kärlek J Därför är det extra kul med hönsen så klart. 

Kläckningsmaskin 

Vi hade ovälkommet besök i höstas – en grävling och flera av våra underbart vackra höns försvann.Måste ju berätta med att det är Skånska Blommehöns vi har som vi har köpt av Lisette på Lindön. Rekommenderar henne varmt – det inte hon vet om fjäderfä är inte värt att veta. http://lindon.dinstudio.se/news_1.html

Vi är med och hjälper till att bevara den svenska gamla lantrasen Skånska Blommehöns som är otroligt vackra, men tyvärr är ruvlusten inte så god, hos de flesta raser är den bort avlad. Förlusten av hönorna i höstas och den långa väntan till sommaren gjorde att vi investerade i en äggkläckningsmaskin.

http://www.arctichen.se/valkommen-till-arctic-hen-c-153-1.aspx

Vi har lyckats kläcka fram två kullar i vinter. Den första med 8 kycklingar och hör och häpna endast två tuppar. Den andra med 9 kycklingar och endast EN TUPP! Oftast brukar det vara minst 60 % tuppar. 

Det var så spännande och ingen av oss hade varit med om just detta med kläckning i maskin innan. När hönan sköter det själv, som självklart är naturligast och är att föredra, så har man ju ingen insyn om vad som händer där under henne. Men i denna apparat kunde vi nu följa hela miraklet. Det måste jag ta och filma nästa gång inser jag nu.

Carefree Coops

Bekymmersfritt hönshus som tillverkat av återvinningsplast.

Våra gäster, turisterna, som besöker oss vill vi ska uppleva naturen och lantlivet på ett mycket tillgängligt och enkelt sett. Efter ett besök hos Lotta och Roy i Agebo – självklart ska vi ha portabla hönshus som vi kan placera lite runt om på gården och även i gästernas trädgårdar om de önskar. Roy hade byggt fina portabla hus på hjul och det var smart och fint. Men efter lite surfande så hittade vi, även Magnus som vill bygga, lagga och konstruera allt själv föll för dessa hus, Carefree Coops. http://www.carefreecoops.co.uk/ De kostar en hel del och där kom idén till att vi kanske kan köpa fler och sälja några så har vi fått våra egna billigare.

Uthyrning av höns i färdiga paket med hönshus

Sedan har vi 1000 idéer redan och det tillkommer några hundra i veckan så – ja varför inte hyra ut höns sommartid till dem som önskar. Det måste det ju finnas ett intresse för, eller hur? 

Har ni hört när de talar om för alla de andra att nu har de minsann värpt?

Förskolor, service hus skulle ju också kunna vara intresserade. Man kan ju rada upp hur mycket som helst som man får av dessa djur. Förutom äggen så lär man sig massor av dem om naturen och ekologi och djurens positiva inverkan på vår hälsa finns det ju stark evidens för.

Dessa kycklingar är nu nästan hönor, kläcktes mellan jul och nyår.

I veckan städade jag hos dem och vi flyttade ihop de 11 veckor gamla kycklingarna med de andra äldre hönorna och ståtliga, vackra och snälla Tuppe blev STOLT SOM TUPPEN!

Dessa två är de som är högst i rang. Ståtliga tuppen Tuppe och ledarhönan Stin

När solen skiner går de ute och sprätter trots kylan eller så ligger de extra länge i rederna.

 Bara hör av er om någon skulle vara intresserad av dessa köa eller hyra hönshus, Skånska Blommehöns eller ägg.

0471-504 30 eller info@odevata.se

 

Det här med gäss

Jag hade nog ingen aning om vad jag gav mig in på när jag bestämde mig för att skaffa gäss. Vi hade gäss när jag var liten och de var, i mina barnaögon, förfärliga. Så varför? Hade jag inte lärt mig något? - Nej, det hade jag visst inte alls det... och tur var väl det.

Gäss är  ju bara fåglar, tänker ni. De går runt och kvackar, bajsar och flaxar som fåglar gör mest. Och det är ju sant. Fast det finns mer att tillägga vill jag lova. Forskningen om fåglar intelligens har bara inletts och när turen kommer till gäss och deras själsliv tror jag att det blir rätt jobbigt. De flesta fåglar är så pass smarta att med tanke på hur vi behandlar dem i den industriella hanteringen så är det smärtsamt.

Lillebror sover middag, jag jobbar.

Lillebror
Först kom Lillebror. Han var kläckt av duktig och kunnig person i äggkläckningsmaskin. Men det hjälper inte, det är dåliga odds för en liten gåsling utan mamma. Han hade två syskon som tyvärr inte levde längre än någon vecka. Sedan drabbades de av förlamning och dog. Men lillebror stod på sig och växte vidare. Det är nu rätt besvärligt att föda upp en liten gås manuellt, man måste tänka på det lille djurets andliga utveckling lika väl som den lekamliga, en gässling måste ha social träning, kärlek och för vitaminernas skull färska maskrosblad och spätt gräs.
Det blev en bråd vår för mig, med ständig oro för den lilles hälsa. Varje dag väntade jag att finna honom död i buren, men Lillebror frodades och växte vidare. Men, han var präglad på människor, vart vi gick sprang han efter på sina på plattfötter. Det gjorde mig mindre glad att tänka på hans framtid, en gås som tror att den är en människa, enligt uppgift från sakkunniga utan förutsättningar att leva ett normalt gåsaliv och oförmögen att bilda familj. Inte bra. Hemskt sorgligt.

Så liten han var...

Den skånska flocken
Jag kommer aldrig mer att försöka föda upp gässlingar, det tror jag gässen gör bäst själva. Så när jag hittade en familjegrupp till salu så kopplade jag hästsläpet framför bilen och reste till norra Skåne och hämtade hem Tut och hans två fruar, den vackra Veronica och den mer bastanta Maud.

Från vänster: Tut, Maud och vackra Veronica.

De fann sig genast tillrätta och kryssade likt biskopar på söndagspromenad genom trädgården. Nyfikna på allt och till största förtret för katterna då gäss älskar mjölk och snabbt gjorde till sin vana att flera gånger varje dag tömma kattskålarna på deras innehåll.

Vad de också snabbt lade märke till var att jag hade en gåsunge. Det tyckte de inte var enligt regelboken. Vart Lillebror gick så följde de efter honom och eftersom Lillebror inte kunde se någon som helst likhet mellan deras stora kroppar och sin egen lilla dunförsedda lekamen, skrek han av skräck och sprang så fort hans små simfötter bar honom.
Maud, Veronica och Tut följde tyst efter på behörigt avstånd.

När jag plockade upp honom i famnen och bar in honom följde tre par gåsögon varje rörelse jag gjorde. De gjorde det fullkomligt klart för mig att de ansåg att den lille hörde till dem och om ett enda litet fjun kröktes på  hans huvud, så...
Och mot alla förutsägelser och mot alla etologiska noteringar så lyckades de. Visserligen trodde Lillebror under en period att han var en anka, men i dag lever han helt integrerad med sin gåsaflock och förefaller vara lugn, trygg och välanpassad. Jag hoppas han får ett långt och lyckligt liv med sin familj.

Starbäck

Det Stora Korvkalaset

För två veckor sedan träffades vi, i det här fallet TRE gårdar, till en formidabel korvafton i Ödevatas välutrustade kök. Inte bara Starbäck och Ödevata, utan också det nyligen prisbelönta Bussamåla, Vissefjärda, Emmaboda kommun.

Vårt uppdrag var att av sammanlagd köttfärs (nöt, lamm, linderödsgris) bereda en mängd korv, men att den skulle bli så mycket hade vi nog knappast kunnat föreställa oss. Köket förvandlades till charkuterifabrik och damerna blandade och stoppade så färsen stänkte.
Det är inte svårt att göra korv. Vi följde ett grundrecept som vi sedan varierade på lite olika sätt.


Först stoppade vi isterband:

Grundrecept isterband
½ kg fett fläsk
¼ kg nötkött
1 ½ dl korngryn -kokt, kall
kall buljong
1 medelstor gul lök
½ tsk mald kryddpeppar
½ tsk vitpeppar
3 - 4 tsk salt
ca 3 meter svinfjälster.
Fast vi  anpassade receptet efter vad som fanns i våra kryddskåp.
Sedan arbetade vi vidare med andra korvsmetar, vi gjorde vitlökskorv, kryddstark (med chili) och Malins gröna -med lite provencalskt stuk.

Nu har vi lämnat till rökning, vi väntar med spänning på korvarnas återkomst.

Men fjälster (korvskinn) är makalöst dyra, ca 600:- kilot, det är mer än vad du får betala för Pata Negra, den spanska skinkan som sägs vara världens godaste. Fast å andra sidan kanske man vill betala en slant för att slippa rensa tarmar själv. 

Hemlagade charkprodukter smakar inte likadant som de industriellt lagade. Ett faktum som kan komma som något av en chock för den som är uppfödd på köpemat. Och det är ju rätt! Det har en annan smak, hemgjord leverpastej till exempel smakar distinkt lever, den pastej man köper på varuhusen är mycket mild och utspädd i smaken (och det är den, utspädd alltså). Vi har fött upp generationer av svenskar på processad mat och vi kan inte förvänta oss annat än att de kommer att reagera när man serverar något annat. Det sägs ju vara den del av kulturen som är absolut svårast att förändra, vår uppfattning av hur god mat smakar.
 
MVH/ Starbäcksmadamen.