Det här med gäss

Jag hade nog ingen aning om vad jag gav mig in på när jag bestämde mig för att skaffa gäss. Vi hade gäss när jag var liten och de var, i mina barnaögon, förfärliga. Så varför? Hade jag inte lärt mig något? - Nej, det hade jag visst inte alls det... och tur var väl det.

Gäss är  ju bara fåglar, tänker ni. De går runt och kvackar, bajsar och flaxar som fåglar gör mest. Och det är ju sant. Fast det finns mer att tillägga vill jag lova. Forskningen om fåglar intelligens har bara inletts och när turen kommer till gäss och deras själsliv tror jag att det blir rätt jobbigt. De flesta fåglar är så pass smarta att med tanke på hur vi behandlar dem i den industriella hanteringen så är det smärtsamt.

Lillebror sover middag, jag jobbar.

Lillebror
Först kom Lillebror. Han var kläckt av duktig och kunnig person i äggkläckningsmaskin. Men det hjälper inte, det är dåliga odds för en liten gåsling utan mamma. Han hade två syskon som tyvärr inte levde längre än någon vecka. Sedan drabbades de av förlamning och dog. Men lillebror stod på sig och växte vidare. Det är nu rätt besvärligt att föda upp en liten gås manuellt, man måste tänka på det lille djurets andliga utveckling lika väl som den lekamliga, en gässling måste ha social träning, kärlek och för vitaminernas skull färska maskrosblad och spätt gräs.
Det blev en bråd vår för mig, med ständig oro för den lilles hälsa. Varje dag väntade jag att finna honom död i buren, men Lillebror frodades och växte vidare. Men, han var präglad på människor, vart vi gick sprang han efter på sina på plattfötter. Det gjorde mig mindre glad att tänka på hans framtid, en gås som tror att den är en människa, enligt uppgift från sakkunniga utan förutsättningar att leva ett normalt gåsaliv och oförmögen att bilda familj. Inte bra. Hemskt sorgligt.

Så liten han var...

Den skånska flocken
Jag kommer aldrig mer att försöka föda upp gässlingar, det tror jag gässen gör bäst själva. Så när jag hittade en familjegrupp till salu så kopplade jag hästsläpet framför bilen och reste till norra Skåne och hämtade hem Tut och hans två fruar, den vackra Veronica och den mer bastanta Maud.

Från vänster: Tut, Maud och vackra Veronica.

De fann sig genast tillrätta och kryssade likt biskopar på söndagspromenad genom trädgården. Nyfikna på allt och till största förtret för katterna då gäss älskar mjölk och snabbt gjorde till sin vana att flera gånger varje dag tömma kattskålarna på deras innehåll.

Vad de också snabbt lade märke till var att jag hade en gåsunge. Det tyckte de inte var enligt regelboken. Vart Lillebror gick så följde de efter honom och eftersom Lillebror inte kunde se någon som helst likhet mellan deras stora kroppar och sin egen lilla dunförsedda lekamen, skrek han av skräck och sprang så fort hans små simfötter bar honom.
Maud, Veronica och Tut följde tyst efter på behörigt avstånd.

När jag plockade upp honom i famnen och bar in honom följde tre par gåsögon varje rörelse jag gjorde. De gjorde det fullkomligt klart för mig att de ansåg att den lille hörde till dem och om ett enda litet fjun kröktes på  hans huvud, så...
Och mot alla förutsägelser och mot alla etologiska noteringar så lyckades de. Visserligen trodde Lillebror under en period att han var en anka, men i dag lever han helt integrerad med sin gåsaflock och förefaller vara lugn, trygg och välanpassad. Jag hoppas han får ett långt och lyckligt liv med sin familj.

Starbäck