Det Stora Korvkalaset

För två veckor sedan träffades vi, i det här fallet TRE gårdar, till en formidabel korvafton i Ödevatas välutrustade kök. Inte bara Starbäck och Ödevata, utan också det nyligen prisbelönta Bussamåla, Vissefjärda, Emmaboda kommun.

Vårt uppdrag var att av sammanlagd köttfärs (nöt, lamm, linderödsgris) bereda en mängd korv, men att den skulle bli så mycket hade vi nog knappast kunnat föreställa oss. Köket förvandlades till charkuterifabrik och damerna blandade och stoppade så färsen stänkte.
Det är inte svårt att göra korv. Vi följde ett grundrecept som vi sedan varierade på lite olika sätt.


Först stoppade vi isterband:

Grundrecept isterband
½ kg fett fläsk
¼ kg nötkött
1 ½ dl korngryn -kokt, kall
kall buljong
1 medelstor gul lök
½ tsk mald kryddpeppar
½ tsk vitpeppar
3 - 4 tsk salt
ca 3 meter svinfjälster.
Fast vi  anpassade receptet efter vad som fanns i våra kryddskåp.
Sedan arbetade vi vidare med andra korvsmetar, vi gjorde vitlökskorv, kryddstark (med chili) och Malins gröna -med lite provencalskt stuk.

Nu har vi lämnat till rökning, vi väntar med spänning på korvarnas återkomst.

Men fjälster (korvskinn) är makalöst dyra, ca 600:- kilot, det är mer än vad du får betala för Pata Negra, den spanska skinkan som sägs vara världens godaste. Fast å andra sidan kanske man vill betala en slant för att slippa rensa tarmar själv. 

Hemlagade charkprodukter smakar inte likadant som de industriellt lagade. Ett faktum som kan komma som något av en chock för den som är uppfödd på köpemat. Och det är ju rätt! Det har en annan smak, hemgjord leverpastej till exempel smakar distinkt lever, den pastej man köper på varuhusen är mycket mild och utspädd i smaken (och det är den, utspädd alltså). Vi har fött upp generationer av svenskar på processad mat och vi kan inte förvänta oss annat än att de kommer att reagera när man serverar något annat. Det sägs ju vara den del av kulturen som är absolut svårast att förändra, vår uppfattning av hur god mat smakar.
 
MVH/ Starbäcksmadamen.